Livet genom min lins

Det finns ställen som man minns sedan man var liten. Ställen som man har minnen från i stort sett hela ens uppväxt. För mig så är Lossmenbrännan ett sådant ställe.

Här kan du stå helt stilla och höra din egen puls. För egen del så är pulsen låg när jag står här, inte en tillstymmelse till stress.  Det här är en plats som tycks har stannat, i tiden. Men samtidig så har tiden satt sina spår.

Att gå in i huset där jag sprang omkring som barn, men även har varit i otaliga gånger som vuxen, är en konstig känsla. Nu när det är tomt. Ingen har bott här på många år, och det är länge sen det var bebott året om.

Byn står även den helt tom. En by som befolkades av några av dom mest galna, kärleksfulla och fantastiska människor jag någonsin har mött.

Men här fanns det liv, det ska jag säga! När alla gårdarna var som jag minns dom. Min pappa är uppväxt här, tillsammas med sin kusiner. När jag var yngre så var det allt annat än tyst här och det är en skatt jag kommer att bära med mig hela mitt liv. Att få ha varit med om när en hel by har fest för att det är midsommar. Hela släkten är där, dragspelen spelas så dom glöder, midsommarstången står stolt mitt på gården där min farmor och hennes syskon växte upp. Får, hästar, kor och höns lever här och sprätter omkring. Och alla katter och hundar som även dom fick vara helt fria. Jag, snart 28 år gammal, år 2015 har varit med om hur det var förr. På riktigt.

Jag har inga kusiner, men har växt upp med mina tremänningar som om det vore just mina kusiner. Mina pappas kusiner skulle jag nog kunna säga att jag ser som mina farbröder/fastrar. Det blir väl lätt så när man växer upp i en by med 5 gårdar.

Jag knäppte några kort där tiden stått stilla, samtidigt som den har gått allt för fort.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till er som aldrig har varit här: "Ja tyck fan syn om er" - Stig Olofsson